En gang hadde jeg tenkt meg på Bokmässan i Göteborg. Jeg hadde til og med booket hotell og greier. Men så skjedde det ett eller annet, noe dukket opp som måtte prioriteres foran egentid på bokmesse, uten at jeg husker hva det var. Men jeg kan finne ut hvilket år det, var, det var nemlig det året temaet for messen var Brasil, og det kan Bokmässans nettside fortelle meg at var i 2014. Jeg vet at temaet var Brasil, fordi det er grunnen til at jeg hadde denne boka på hylla; det skulle være samlesing, arrangert av noen svenske bokbloggere. Det ble like lite av min deltagelse på samlesingen som på Bokmässan den gangen. Men nå har jeg lest.
Brasilien berättar: Ljud av steg er 37 noveller og mikronoveller av brasilianske forfattere, utvalgt og oversatt til svensk av Örjan Sjögren. Om det er et godt eller representativt utvalg skal jeg ikke våge meg til å si noe om, men i sin natur vil det variere hvor mye tekstene i en slik samling appellerer til den enkelte leser. Jeg stiller meg relativt likegyldig til mange av dem, jeg har fortsatt ikke blitt noen fan av noveller, men noen få stakk seg ut:
Navelsträngslikt av João Anzanello Carrascoza er den aller siste novellen i samlingen. Den er fortalt vekselsvis fra synspunktet til to personer, det hopper fra den ene til den andre og så tilbake i løpet av en setning. Jeg kan godt gå med på at dette er en interessant teknikk og det er mulig det ville gitt meg noe om jeg hadde orket å lese ferdig, men jeg orket ikke. Jeg synes likevel det er verdt å trekke den fram, siden kanskje akkurat du synes det er ekstra morsomt med eksperimentell fortellerteknikk? Da er dette novellen for deg.
Mikronovellene av Adriana Lisboa leste jeg heller ikke, i alle fall ikke ordentlig. Jeg leste den første, skummet et par til, og bladde videre til neste forfatter.
De där båda av Caio Fernando Abreu, derimot, er en vakker og stillferdig fortelling om to unge menn som finner hverandre på jobben. Den anbefales varmt (og har altså skeivt tema).
Mina memoarer av André Sant’Anna er en nøyaktig og humoristisk beskrivelse av kapitalismens øk (og selvmotsigelser). Den begynner
Jag gick upp väldigt tidigt, eftersom jag var tvungen att vara på jobbet väldigt tidigt, eftersom jag hade massor kvar att göra på det jobb som jag inte hade hunnit göra klart dagen innan, eftersom jag hade gått upp väldigt tidigt och inte hade hunnit göra klart hela det jobb som det var meningen att jag skulle göra, eftersom jag hade varit hemskt trött hela dagen och inte kunnat koncentrera mig på jobbet jag skulle göra, eftersom jag hade varit nervös, för om chefen hade märkt att jag inte kunde koncentrera mig, därför att jag var så trött, skulle jag ha fått skäll, för jobbet jag skulle göra var väldigt viktigt för min chef, för om jobbet jag skulle göra blev gjort skulle min chef inte få skäll av sin chef, för då skulle kunden som hade beställt jobbet, som jag skulle göra åt företaget där chefens chef, chefen och jag jobbar, bli nöjd med företaget där chefens chef, chefen och jag jobbar. (Side 211)
Og fortsetter i samme stil. Nå kan du jo kanskje argumentere at også dette er eksperimentell fortellerteknikk, og jeg skal ikke krangle på det, men denne teknikken fungerte for meg. Gjentagelsene i teksten er med på å understreke det gjentagende i vanlige menneskers dagligliv, og at den samme handlingen kunne vært fortalt med en brøkdel så mange ord blir en metafor for de delene av arbeidslivet som føles som de består i å generere mer jobb heller enn å jobbe som sådan.
Utan de andra av Rubens Figueiredo, om Joana som skifter personlighet og lar seg oppsluke totalt av interessene og livet til en serie med menn (jeg fikk Indian Summer av Dorothy Parker – gjengitt nedenfor – på hjernen), resonnerte også for meg, og ikke bare på grunn av Dorothy.
Resten av novellene var verken minneverdig gode eller minneverdig dårlige, så de har jeg allerede glemt.
Indian Summer
In youth, it was a way I had,
To do my best to please.
And change, with every passing lad
To suit his theories.But now I know the things I know
And do the things I do,
And if you do not like me so,
To hell, my love, with you.— Dorothy Parker
Boka har jeg kjøpt sjøl. Jeg har forresten ikke tenkt å beholde den nå som jeg har lest den, så om du er interessert i å overta den ta kontakt.
One thought to “Brasilien berättar: Ljud av steg”